Glasyrerna blandar jag själv, där jag utgår från träaska. Jag gör nya försök hela tiden, ändrar bränningstider och prövar med olika slags aska. Eftersom en askglasyr är svåra att styra, blir man ofta besviken, men man kan också bli positivt överraskad. Det är detta som är drivkraften och varje föremål blir på så sätt unikt.

Jag är mycket inspirerad av den japanska keramiken. Ju mer man lär, desto intressantare och det var också i Japan man upptäckte träaskans inverkan på olika glasyrer.